Vad är BMI? Gränser, kategorier och begränsningar

Definition: vad är BMI?

Body Mass Index (BMI) är ett mätvärde som relaterar en persons vikt till kvadraten av deras längd. Det ger ett enkelt numeriskt värde som används för att grovt klassificera viktstatus i en population.

Begreppet introducerades av belgaren Adolphe Quetelet på 1800-talet och populariserades inom folkhälsostatistik under 1900-talets andra hälft. Världshälsoorganisationen (WHO) standardiserade kategorierna 2000.

Hur beräknas BMI?

Formeln är enkel:

BMI = vikt (kg) ÷ [längd (m)]²

Exempel: En person som väger 80 kg och är 180 cm lång har BMI = 80 ÷ (1,80 × 1,80) = 80 ÷ 3,24 = 24,7.

WHO:s BMI-kategorier för vuxna

WHO (2000) delar in BMI i följande kategorier för vuxna (≥18 år):

Vad säger kategorierna – och vad säger de inte?

BMI-kategorierna är populationsbaserade statistiska samband. Det innebär att grupper med högre BMI i genomsnitt har förhöjd risk för hjärt-kärlsjukdom, typ 2-diabetes och viss cancer. Men individuella slutsatser är vanskliga att dra.

En studie publicerad i International Journal of Obesity (Tomiyama et al., 2016) fann att nästan hälften av de individer som klassificerades som "överviktiga" och 29% av de "obesa" hade en metabolt frisk profil, medan 30% av normalviktsindividerna var metabolt ohälsosamma.

BMI:s begränsningar

BMI är kritiserat för flera välgrundade anledningar:

1. Särskiljer inte muskelmassa och fettmassa

BMI mäter vikt relativt längd – oavsett om vikten utgörs av muskler, fett eller ben. En professionell idrottsman med 5–8% fettprocent kan ha BMI 27–30 och felaktigt klassificeras som överviktig.

2. Tar inte hänsyn till fettets placering

Visceralt fett (kring inre organ) är mer metabolt aktivt och riskfyllt än subkutant fett (under huden). Midjemåttet är ett bättre mätvärde för just detta. WHO rekommenderar att midjemåttet <94 cm (män) och <80 cm (kvinnor) för lägre risk.

3. Ålder och kön påverkar tolkningen

Med stigande ålder ökar fettprocenten vid samma BMI, delvis på grund av minskad muskelmassa (sarkopeni). Äldre individer med “normalvikt” kan ha för hög fettprocent. Kvinnor har dessutom i genomsnitt 5–10 procentenheter högre fettprocent än män vid samma BMI.

4. Etnisk variation

WHO publicerade 2004 kompletterande riktlinjer som konstaterar att individer med asiatisk bakgrund löper ökad risk för metabola sjukdomar redan vid BMI 23–27,5 – lägre än de standardiserade gränserna. Flera asiatiska länder har antagit justerade cut-offs (t.ex. Japan: övervikt ≥ 25, men riskgränsen börjar vid BMI 23).

5. Barn och ungdomar

För personer under 18 år används köns- och åldersjusterade percentilkurvor (BMI-for-age) eftersom kroppsammansättningen förändras dramatiskt under tillväxtperioden.

Alternativa mätvärden

Följande mätvärden kan komplettera eller i vissa fall ersätta BMI:

• Midjemåttet — enkelt att mäta, starkt kopplat till kardiovaskulär risk. WHO-gränser: >94 cm (män) / >80 cm (kvinnor) = förhöjd risk.
• Midje-till-höjd-kvot (WHtR) — midja (cm) delat med längd (cm). Värden >0,5 associeras med metabol risk, oavsett kön och etnicitet. Enkel tumregel: “håll midjan under halva din längd”.
• Fettprocent (DEXA/BIA) — den mest direkta mätningen av kroppsammansättning. DEXA (röntgenabsorptiometri) är guldstandard men kräver tillgång till klinik.
• Midjemått / höftmått (WHR) — kvot som indikerar fettdistribution. Associerat med kardiovaskulär risk.

Vanliga frågor om BMI

Källor

1. WHO (2000). Obesity: preventing and managing the global epidemic. Report of a WHO consultation. WHO Technical Report Series 894. Geneva: World Health Organization.
2. WHO Expert Consultation (2004). Appropriate body-mass index for Asian populations and its implications for policy and intervention strategies. The Lancet, 363(9403), 157–163. doi:10.1016/S0140-6736(03)15268-3
3. Tomiyama AJ, et al. (2016). Misclassification of cardiometabolic health when using body mass index categories in NHANES 2005–2012. International Journal of Obesity, 40(5), 883–886. doi:10.1038/ijo.2016.17
4. Ashwell M, Gunn P, Gibson S. (2012). Waist-to-height ratio is a better screening tool than waist circumference and BMI for adult cardiometabolic risk factors. Obesity Reviews, 13(3), 275–286. doi:10.1111/j.1467-789X.2011.00952.x
5. Gallagher D, et al. (1996). How useful is body mass index for comparison of body fatness across age, sex, and ethnic groups? American Journal of Epidemiology, 143(3), 228–239. doi:10.1093/oxfordjournals.aje.a008733